Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
— Jag tror de kan göra en hel del mot rädsla också,
Olle!
— Apselut?
— Ja, apselut. Gå nu och bada, älskling!
Malte hade tänt nu och satt där med Crusimontans
predikan, där Dagmar skrivit sin abdikation som
evighetsvarelse. Därav förstod han att hon under hela
samtalet med Olle handlat fullt medvetet. Med flit hade
hon underlåtit att resonera med pojkens far om den
där strykningen utefter möblerna och om hennes
tydning av dem. Inte hade det heller fallit henne in att
diskutera med honom om hur man skulle göra då
pojken upptäckte att far och mor hade olika världsbild.
Hon hade bara tänkt på att komma före med sin
världsbild, tänkte han, vilket ju var orättvist mot henne,
eftersom bibliskan här kommit före Dagmar. Hon hade
panna att servera honom den sista vetenskapliga
myten för dagen, ehuru hon väl borde veta hur ofta
herrarna av facket måste medge att »de vetenskapliga
slutsatser som ansetts oangripliga icke längre kunna
hållas».
Han kände sig styrkt i sin uppfattning, att Dagmar
som kvinna och hustru saknade något väsentligt:
känslan i fingertopparna för vilken handling som i ett givet
ögonblick är den riktiga. Den känslan som borde ha lett
henne förbi ett så grovt misstag som det hon gjort på
middagen. »Ja, Ullastina rörde hop sjukbud och
sockenbud, det var ju tråkigt men kan inte hjälpas.» Hur
skulle hon ha reagerat om det varit tvärtom? Om präs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
