Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Hon tystnade mitt i meningen, ty i detsamma fick hon
syn på en karl som suttit dold bakom ett berg av garner
och tyger.
Han hälsade hövligt och föreställde sig som
kriminalkonstapel Språng.
— Jag har kommit hit för att hjälpa fröken Klintin
med den här tråkigheten, sade han med len röst. Hans
stora, rödlätta ansikte strålade av välvilja, och Astrid
lugnade sig igen efter den skräck hon fått, då hon
plötsligt upptäckte honom. Det var visst en snäll, fast lite
flirtig karl. Han omslöt hennes hand i ett mjukt och fast
grepp som om han aldrig velat släppa den.
— En brorsdotter? frågade han. Och förlåt att jag
skrämde fröken mitt i en mening! Fröken tänkte säga?
— Att jag tiggt och bett tant skaffa en kraftigare
butiksklocka, svarade Astrid.
— Men jag är ju inte lomhörd! ropade fröken
Leon-tine.
Språng smålog åt Astrid för att försäkra henne om
samförstånd, men sen vände han sig mot Leontine och
höll riktigt sonligt ömt med henne om att denna klocka
hade ett ovanligt diskret och behagligt ljud.
Sen vände han sig åter till Astrid och frågade om han
fick förstå att hon gått och varit orolig för inbrott?
Ja, det hade hon. Särskilt att något skulle hända en
kväll, då hon var ute.
— Och ändå gick fröken ut? Jag hörde av frökens
tant att fröken varit borta särskilt länge i kväll.
Hon förklarade att hon varit på posten och sedan läm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
