Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
— Å herregud i himmelens tron, vad säger herrn?
Det är väl inte allvar?
— Ja, allvar och allvar, sade Språng. Så förfärligt
allvarligt är det väl inte första gången, det blir
villkorligt. Man får inte ta så hårt på en ung flicka, som så
väl kan behöva en ny hatt.
»Jaså, det har han sett», tänkte Astrid.
— Det ligger ju rentav i hennes natur, att vilja ta sig
lite bra ut, fortsatte Språng. Men skämta med såna
saker har jag i alla fall inte lov att göra!
Han tog ett steg mot Astrid som stod orörlig.
Leonti-ne trodde han ämnade belägga henne med bojor och
utan bävan kastade hon sig mellan dem för att skydda
flickan.
— Förhasta sig inte, sade hon och tittade morskt upp
mot den store polisen. Hur vet ni att flickan inte har
något att röra sig med?
Hur vågar ni säga, att flickan måste stjäla för att få
vad hon behöver?
— Snälla fröken Klintin, har ni nu redan glömt att
ni strax jag kom anförtrodde mig, att ni gav mat och
husrum åt en stackars värnlös flicka som inte hade
någon närmare släkting.
— Nej, och det står jag vid, svarade Leontine med
darrande röst.
En kort paus, en kort överläggning.
— Jag är hennes närmaste släkting, eftersom jag är
hennes mor, sade hon sen högtidligt. Och tror ni att jag
behandlar mitt eget kött och blod, så att det måste stjäla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
