Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
den och ta itu med fröken Astrid igen. Men de hade
inte hunnit långt inåt samhället innan den andra
motorcykeln kom smällande och tutande vägen fram.
— Nu har Eklund också tagit tjuvarna, sade Språng
förtvivlad.
Nej, han hade inte tagit dem, men han hade sett dem.
De var två stycken, tydligen minderåriga. De sprang i
skogskanten och bar sig högst misstänkt åt. Så fort de
hörde Lans och mig...
— Det var nog inte så svårt. Jag menar att höra er!
... så dök de in i skogen, och sen så dök de upp lite
längre fram på vägen igen. Vi följde dem så stilla som
stod till, ska jag säga kriminalkonstapeln. Men inte
rådde vi för att de blitt varska! Och försök själv att jaga
två förbrytare i mörka skogen en höstkväll!
— Men då har ni ju inte uträttat nånting?
— Jo, det har vi, för vi skymta nåt som rörde sig på
vägen uppåt kyrkan. Och så gick vi dit och på själva
kyrkogården hitta vi en käring och henne håller Lans
nu.
— Hitta ni en käring? Vad skulle ni med henne.
Arma Gåtatorp, att utsättas för en debuterande kårs
fruktansvärda nitälskan!
— Hon höll på att lägga ut mat på en grav. Det var
väl lätt att begripa vilka som skulle ha den. Och herr
Språng ska inte stå och göra narr av dem som gör sin
plikt.
— För all del, sade Språng och kiev upp på
motorcykeln igen i akt och mening att rädda käringen. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
