Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
då råkade de på gumman som satt mitt i nattsvarta
mörkret invid en grav. Då de fick fatt i henne höll hon
på med att plocka upp en flaska ur korgen och placerade
den i lutande ställning mot en gravsten. Här är den!
Därmed drog Språng upp en 200 grams medicinflaska
ur fickan, och man förstod på hucklets rörelser, att
gummans ögon troget följde den.
— Konstaplarna frågade om hon hade något avtal med
tjuvarna att proviantera åt dem. Men hon nekade och
gjorde gällande att hon gått upp med merafton åt sin
man: »I som kan läsa, lär väl se, att här står min
gob-bes namn», sa hon. Och då läste de i lyktskenet: Här
vilar, vad var det nu han hette igen? Ja det gör detsamma,
där vilade i alla fall en hemmansägare, död 1899 eller
nånting ditåt. Och ändå ville hon man skulle tro att det
var han som skulle ha brännvinet.
— Yttermera misstänkt är att hon vägrat att låta oss
titta i korgen, sade överkonstapeln.
— Söta, goa herrskapema inte ta korgen ifrå me,
tiggde plötsligt gumman med vinande gäll röst. Lä me gå te
gobben me at. Ja har inte gjort nå ont åt nåen mänska!
— Vi ska inte ta nåt, mor lilla, försäkrade Språng. Vi
är bara så förvetna på vad gubben ska få te merafton.
Visa oss det, så lovar jag att följa med mor upp och
hjälpa henne att duka åt gubben!
Till svar drog sig gumman ännu längre in under
ytterkläderna, varvid kyrkoherdens överrock kom att svepa
hucklet av huvudet. Där satt plötsligt en gammal skallig
kondor på galoschhyllan med stor, vass näbb och en lång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
