Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
omaka och skrymmande hans hus tog sig ut, där det
låg på sin lilla kala tomt bland de små röda stugorna.
— När vildvinet och popplarna växer upp, kommer
du att få ge dig, sade han, alldeles som om frun skulle
ha något emot att deras hus toge sig bra ut.
Samma röda ljus som brunnit stilla i burspråket
medan fönstren i de andra husen flammat upp och ned,
lyste ännu sent på natten över fru le Forts flitiga
händer, där hon satt i förmaket med sitt arbete. Hon
brukade annars inte nännas att sitta där, ty det var ett
praktrum med uppgift att hysa den fina björkmöbeln
med bokstäverna OLF i svart inläggning. Men nu hade
hon flyttat dit in, därför att där fanns ett bra bord och
en hög lampa som lyste över det man hade för händer.
Där hon nu satt vid midnattstid lutad över den
nakna stramalj väven hon skulle fylla, var hon på ett
kusligt vis skön med ett svagt rött skimmer över sin tärda,
vita profil. Om hon bott i det riktiga gamla säteriet i
stället för i dess kopia, kunde hon tagits för ett
välboret gustavianskt spöke, dömt att sy flossamatta
genom evigheten.
Ur den stora gamhögen hon hade framför sig,
klippte hon grå, roströda, gröna och blå tussar som hon sen
krokade in i stramalj en. Hon hade redan hunnit tre
ränder tvärs över mattan, men så hade hon också suttit
vid. Hon hade nätt och jämnt lyft huvudet från
arbetet, då styvsonen Jean kom in för att hälsa från Ulla
och fråga hur hon mådde.
Då en tjänstvillig grannfru senare tittade in för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
