Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Det hade inte varit hennes mening att gräla på le
Fort när hon kom hem från doktorn. Egentligen
väldet bara av förvirring hon angrep honom för att bakom
de häftiga orden dölja sin stora blyghet. Men han hade
inte märkt blygheten för döden, ej heller förkrosseisen
bakom det bistra skämtet.
Han hade först stirrat på henne som fallen från
skyarna: vad för något? Har du något att förebrå mig?
Höll jag inte på i fyra år med att peta in dina initialer
i vår förmaksmöbel? Detta försvar tycktes henne så
dumt att hon drämde till lite värre än hon avsett, och
då hade hans häpnad övergått i raseri.
— Du ska slippa mig! hade han sagt.
Ja, naturligtvis hade han sagt det. Inte kunde han
hitta på att säga: »förlåt mig, jag ska vara så snäll den
tid vi har att leva tillsammans.» Annars hade det varit
just vad hon hoppats på att få höra. Han kanske trodde
att hon var nog galen att begära eldig kärlek av
honom, men så var det ej. Hon ville ha ömhet, närhet,
förtrogenhet, hjälp till att dö, kanske också en stunds
otröstlighet att trösta sig vid. Det är väl vad man
längtar efter då man kommer från doktorn med recept på
en flossamatta.
Det gjorde ohyggligt ont i bröstet och i ryggen nu,
men strunt i det. Om hon fortsatte bara lite till skulle
hon få kroka in grönt. Då ställdes hon plötsligt inför
omöjligheten att skilja på blått och grönt garn vid
eldsljus! Och så med ens släppte flossamattans förtrollning.
Att få den färdig var inte ett dugg viktigt mer. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
