Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Sjang hade också burit sig åt som ett fä! Som om inte
allt detta vore nog, hade doktor Udd sagt ifrån att Olga
i alla fall hade obotlig kräfta och att man måste vara
snäll mot henne.
Le Fort slängde ostarna omkring sig vid bäddningen,
när han tänkte på hur han försökt vara snäll och hur
hans godhet blivit belönad. Hade han kanske inte burit
in ved och gjort upp eld åt henne, tills hon skulle
komma från doktorn? Han hade varit riktigt rörd när han
stod där och malde kaffe och såg henne komma på
vägen. Bara rädd att hon skulle bli alltför tagen av hans
godhet. Men vad hände? Hon rök på honom och sa
oblyga saker som han aldrig tänkt vara möjliga. Och han
kunde inte heller ryta ner henne eftersom hon strax
skulle dö. Han försökte bara beskedligt försvara sig med
att peka på vad goda gärningar han gjort under
äktenskapet, men då blev det bara värre. Det hela var så
kusligt att han inte stod ut med att vara inne. Han sa
lugnt och bestämt ifrån, och så gick han.
Vart skulle han gå! Jean ville han inte träffa.
Klipping var ute och jagade, sin gamle vän Fristedt kunde
han inte besöka förrän han lugnat sig över pojkens
olycka. Slutligen gick han till sin exerciskamrat Rosenlund
på ödegård. Det var inte ofta le Fort sökte upp honom,
men någon gång hade det ju hänt utan att det blivit
någon olycka därav. I dag naturligtvis hade det tagit en
ända med förskräckelse.
Rosenlund var en jädrans karl, en kumpan av gamla
stammen. Han brände och bjöd och söp och sålde lite,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
