Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
— Förlåt att jag stör, sade en älskvärd röst, och hon
kände genast igen kriminalkonstapeln.
— Å, för all del, så gäma.
— Ja, då får jag be om landsfogden i Växjö. Så fort
som möjligt.
Växjö inkopplades snabbt som en tanke, och fröken
Montan behöll luren för sitt av tjänsten alldeles
tillplattade vänstra öra, samtidigt som hon drack ur sitt kaffe.
— Godmorgon, landsfogden, det är Språng. Jag är i
Gåtatorp på pensionatet. Gåtatorp 11, om jag skulle
behövas för den där historien nere i Skåne. Jag har annars
en veckas semester från och med i morgon och tänkte
stanna här, för det är en sån vacker trakt. De andra for
till Alvesta i natt. Jag lovade dem att ringa och tala om
för landsfogden att vi tog mattjuvarna i natt och sköt
dem på fläcken.
För första gången under sin långa bana släppte
fröken Montan luren vid en nyhet. Men hon hade ju själv
hört skott under gårdagen och inpå natten, och det
föreföll henne förfärligt att arkebusering pågått så nära
intill. Medan hon räddade kaffekoppen som höll på att
hoppa av fatet, svängde luren under några dyrbara
ögonblick från sin snodd i taket, likt en spindel. När hon
fick fatt i den igen, var det fortfarande den bedårande
rösten som talade, men hon förstod att hon gått miste
om viktiga nyheter.
... och överkonstapeln tycker, hörde hon sen, att
apotekarns och lönnbrännar Rosenlunds pojkar som lekte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
