Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
köket, när jag kom in från vedbon. — Ge er i väg, sa
jag, det här är ingen matservering. Då frågade han vad
det här stället hetade, där alla människor var så ogina
och misstänksamma. När hein fick veta att det var
Gåtatorp, fråga han var doktorn bodde. Tänk så slua de
kan va.
— Att ni inte frågar efter landsfiskalen med en gång,
sa jag.
— Tänk att fru Fristedt våga!
— Om ni hade sett han skulle ni förstå att man våga.
Sen körde jag ut han och låste. Han stod en lång stund
och stirrade på huset som om han tänkte ta mått. Sen
gick han.
— Hur så han ut? Jag menar ifall han kommer hit?
— Ljus, mager karl, talte uppländska. Han var
öm-fotad, kom ihåg det. Det kan ni känna igen honom på.
Men vad går åt Olga le Fort? Titta så hon springer!
Fru le Fort hälsades i dörren med samfällda utrop:
Hur är det? Hur är det, snälla Olga!
Olga le Fort sjönk ner på en stol.
— Hon lever, sade hon. Och det lär ska va hopp!
— Vem är det som lever?
— Vet ni inte det? Ulla, min sonhustru.
— Så gick det till missfall ändå! sade Leontine och
knäppte sina händer: Gud i himmelens tron bevara
hennes dyra unga liv!
— Ja, instämde Olga le Fort. Måtte han bara det!
För hon är Gåtatorps skyddsängel.
— Var inte det lite väl mycket tilltaget? reserverade
33 — IF ti g ner, V ti mt komet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
