Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
sig fru Fristedt, ty Ulla hade just inte verkat som
skyddsängel i Fristedts familj. Augusta visste nog hur
Albär hade sörjt, då Sjang blev skickad att lära till
arkitekt för att bli värdig måg i disponentfamiljen.
— Jag tar inte tillbaks, sade Olga le Fort, ty nu hade
hon glömt alla fel hon funnit hos Ulla. Det var hon
som satte fart i ledningen och höll dem sams. Vi finge
väl se om hon ginge bort, stackarn.
— Kan undra vad Gud har för mening med allt som
händer nuförtiden i Gåtatorp?
— Det är väl inte svårt att genomskåda, sade
Leontine med värdighet. Hm’ många gånger har inte jag
bävat för hur insnärjda vi blivit i världslighet. Är det
några av de här närvarande som brukar gå och höra vår
utmärkta kyrkoherde till exempel?
Ingen enda, visade det sig. En av de yngre fruarna
som hittills bara hört på försvarade sig:
— Söta fröken Leontine, jag vill nog, men för mig är
det så svårt att bli färdig till tie. Ungarna vill aldrig gå
upp om söndagarna.
— Jag ska verkligen gå i morgon, sade fru Fristedt
med ovanlig ödmjukhet. Går Olga med, så kanske vi får ,
sällskap?
— Det kunde jag väl göra, om jag orkar, svarade fru
le Fort. Men jag förstår inte att ni kallar detta för Guds
ingripande.
— Ja, men det var väl Guds vilja att det skulle gå
till missfall.
— Vad säger Leontine? Det var inte missfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
