Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
— Vad för nåt? Vad var det då?
Ingen av damerna hörde att butiksklockan ringde, men
plötsligt märkte Leontine att det mörknade i affären.
Hon såg upp, där stod herr Språng i dörren och
skymde för solen.
Det blev dödstyst med ens.
— Låt inte mig stora kommersen, sade han älskvärt.
Jag kommer igen senare, då kanske fröken har lite
färre kunder.
Då han gått, avbröts tystnaden av Leontine som
ständigt tänkte på sin växel:
— Snälla Augusta, spring efter och tala om för
honom om den ömfotade, det kanske är något spår till
mina pengar!
Det gjorde fru Fristedt, sålunda uppmanad, men kom
strax snopen tillbaka:
— Han sa att han kände personen och att det var en
ofarlig luffare och patient hos doktor Udd.
Språng smålog belåtet då han gick vidare. Polisen
har ju både löse- och bindenycklar, och än en gång hade
han låtit den lilla doktorns skyddsling löpa. Han måste
komma ihåg att tala om det för henne.
Plötsligt stannade han, vände och böljade räkna
husen i Bruksgatan: — Ett, två, tre, fyra, fem, här i fyran
bor damen med baskern!
Det var ett rött rundtimmerhus som de andra men
låg inte i någon trädgård utan i själva Bruksgatans linje
och fortsattes av ett plank med en port. Konstrikt
broderade skärmar i fönstren hindrade insyn. Den enda mö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
