Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
— Ja det hade arkitekten förstås ofta, sade Sofi. I
alla fall så kom den utbildade, och jag satte henne in
i litet av varje, så mycket hon kunde fatta. Då hörde
vi nåt som skrek uppifrån fruns rum och värre
utbildad var inte människan än hon trodde barnet redan
kommit i huset. Men jag hörde ju att det var Sibylla.
Det lät precis som den gången då fru Klippings katta
skrek, tills jag följde’na upp på vinden där frun låg.
Så jag uppför trappan och den nya följde efter. Då
jag glänta på dörm in till Ulla kom katten farande ut
som en raket. Hon hade ett kort bundet med rött band
om halsen, och här är det.
Jean le Fort kom fram för att ta det, men Sofi vände
honom ryggen:
— Var så god, disponenten, sade hon.
Fru Ulla le Fort,
f. Klipping
stod det på kortet. På baksidan voro tre ord skrivna
med blyerts, lätt som en andedräkt, men det såg inte
disponenten.
— Nå än sen då, Sofi, sade han och stoppade kortet
i fickan.
— Ja, det var ju så ovanligt att det var mörkt i
fruns rum, för hon ville alltid ha upprullat och öppet
och ljust. Så jag rusa in, och så fick jag se att hon
låg så konstigt i sängen.
Klipping gav till ett ljud, ett rytande, som slutade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
