Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
något obeskrivligt som var gråt eller rop på hjälp eller
förbannelse.
»Hur väl man känner igen den förtvivlan som
kommer från väsendets innersta djup», tänkte Malte.
Nu öppnades dörren till kliniken, och sköterskans
huvud blev synligt. Innan hon hann säga ett ord, var
Klipping inne i sjukrummet. Kyrkoherden följde efter
och strax därpå Sofi som nu grät i en blåelsefärgad
näsduk. Slutligen gick Sjang också in.
Damen som Språng hade mött var framme nu och
steg in i väntrummet just som Sjang lämnade det. Hon
kallade sakta på honom, men han hörde henne ej. Då
följde hon efter de andra in i sjukrummet, där UUa låg
i en vit säng med ansiktet skuggat av en skärm.
Damen hälsade inte på någon, sade ingenting, men alla
voro genast medvetna om hennes närvaro och beredde
henne plats. Hon gick fram och böjde sig över den
sovande. Ulla var så blek att till och med fräknarna
voro grå, och hennes hår låg slätkammat och dött
utefter huvudet.
Den sjukas ansikte var sällsamt likgiltigt, mera
uttryckslöst än om hon varit död. Men det ansikte som
böjde sig över henne var däremot underbart levande.
Undran, smärta, medlidande jagade däröver som
skuggor över en sjö. Ingen kunde ta ögonen ifrån det.
Det var den främmande damens röst som bröt
tystnaden, låg och melodisk.
14 — TY a g n c r, T Ond korset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
