Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Men när han återkom till den, hade den redan blivit
klarare och han handlade medvetet efter den.
— Tänk att ni är så flott, fast dorn norpat hos er,
sa han beundrande. Berätta lite mer om intjacket, så
jag får höra om jag har ett alibi att slänga i käften på
käringarna! Hon fyllde på hans portion och berättade.
På beskrivningen förstod han att hennes bylingar voro
desamma som han mött i skogen.
— Ruskigt visset att råka komma just åt det här
hållet, då man gör en fotvandring. Jag ströva omkring
och campade och kokte mitt eget käk hela dan i går,
så inte har jag något alibi, sade han.
— Men en polis skulle genast se att ni inte är av
den typen, sade Astrid. Ni är ju en bildad person.
Andersson rodnade: hon sa bildad!
— Jag ska be att få presentera mig, sade han:
Andersson, Olle Andersson.
— Tackar: Klintin. Servera er påtår själv, jag är
tvungen att stryka min söndagsklänning.
Medan hon strök kände hon att något stack henne
just på överarmen och vände sig om: det var herr
Anderssons blickar.
— Vad är det om? frågade hon. Har jag en mask
på mig?
— Visst inte. Men ni har så vackra armar.
Detta sade han varken fullt beräknande eller fullt
uppriktigt. Den ena komplimangen var den andra värd,
och det gällde att befästa sig i hennes gunst. Dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
