Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
och drev honom till henne var något obeskrivligt och
stort. Han brukade väl ofta efter råd och lägenhet
söka sällskap till det som man söker tjejen till, men aldrig
hade ett spår av känsla varit med däri, varken då han
gjorde förslaget eller jäntan i fråga gjorde det. Men i
denna stund uppfyllde honom en känsla, som satt
honom upp i halsen som gråt och samtidigt gjorde honom
oförvägen, ja hjältemodig. Det första han gjorde då han
kom fram till henne var att känna efter om hennes
fötter och händer voro kalla, och han tänkte inte själv på
hur konstigt det var att hennes bara ben inte frestade
honom till närgångenhet.
De voro emellertid iskalla, och han blev förtvivlad
över att hon frusit för hans skull. Ja, detta var ett
män-niskoblivande på en vind.
Han var glad då hon låg i sin säng, fast nu frös han.
Nu vågade han smeka hennes skuldra, varligt och ömt.
— Det var bra att du vaknade, viskade hon hastigt i
hans öra. Det var reflexen av hans smekning, ty hans
förvandling som hon var orsaken till, hade hon ej märkt.
Nu kysste han henne.
— Säg, kan jag inte få ligga ovanpå täcket, bad han,
med filten över mig. Jag är inte alls nån drummel,
förstår du.
Han tänkte lite och tillade: — Inte mot dig.
De lågo stilla lite så, andlösa. Slutligen sade han med
fruktan och bävan:
— Tycker du lite om mig? Det hade han aldrig
frågat någon förr.
15 — W ii g n c r, VttndKorsct.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
