Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
— Sov nu gott, le Fort! Hon var inte lite nedlåtande
och viktig för att hon skulle dö.
De lågo vakna länge, slutligen sade hustrun:
— Hör du, le Fort, jag tänkte vi skulle gå i kyrkan
i morgon vi två.
— Varför det då?
— Det vet du väl.
#
De somnade just då Osvald Andersson vaknade vid
att Astrid smög uppför vindstrappan. Nu var det mörkt
i Gåtatorp, endast den röda gardinen lyste i
Bruksgatan. Regina Montan vakade ännu. Hon låg i detta
ögonblick på knä vid kakelugnen och tog ut sin dagbok ur
den. När Olle Odelman stormade på henne med
nyheten att Ulla le Fort låg medvetslös i mors klinik, hade
dagboken med ens förvandlats från en dyrbarhet att
skydda till ett farligt dokument, som hon måste göra
sig av med. Klassen hon skulle läsa med gav hon helt
enkelt lov efter långrasten. Hennes avsikt var att gå
hem och bränna dagboken med detsamma, men när
hon kom utanför skolgrindarna, drev henne själva
förfäran till det rum där Ulla låg.
Stöd mig ej, låt mig falla,
paradiset jag såg...
I natt skulle Sjang inte komma, det visste hon. Hon
hade märkt hans fasa och vedervilja, då hon kom in i
sjukrummet. Något som hänt, hon visste inte vad, ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
