Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
ämnade meddela. En sekund flammade hoppet svagt
igen: Kanske han hade skickat ett bud...
— Jo, som sagt, du kan vara alldeles lugn, sade
Fatana uppmuntrande. Jag har lyssnat allt jag kunnat
och ingen människa har nämnt ditt namn... Jag
menar med anledning av...
— Det som hänt? Jaså. Men det är väl bara en
tidsfråga då det börjar, tillade hon. För sanningen, den tär
sig fram... Tyvärr...
— Inte alltid, inte alltid, sade Fatana. Och för resten
sanningen i den här historien är kanske en helt annan
än du tror. Kanske du alldeles i onödan plågar dig själv.
Jo, för det ser jag nog att du gör. Sätt lite rött på
kinderna om du går i kyrkan i morgon, min flicka.
— Vad är det du har i kikarn, Fatana?
— Jag har en teori, sade Fatana värdigt. Och
disponenten han nappade på den medsamma.
— Du har väl inte anklagat någon oskyldig? Nån
annan kvinna?
Regina tog henne häftigt i axeln och tvang henne att
se uppåt.
— Men Regina lilla, var inte så våldsam. Akta min
rygg! Tänk på vad du gör!
— Tänk själv på vad du gör!
— Du är då inte vidare tacksam för allt man gör för
att skydda dig. Ska jag gå, kanske?
— Jo visst är jag tacksam, och du får inte gå! Tala
om alltihop, vad var det disponenten nappade på? Och
hur fick du fatt honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
