Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
— Jag tror det skulle hjälpas, om de flyttade
gudstjänsttiden, högg Dagmar i, förtvivlad och ångerfull över
vad hon framkallat.
Han skrattade.
— Det behövs nog andra åtgärder, sade han. Jag har
så många åhörare jag förtjänar.
— Nej, nej!
— Jo så är det. Men jag vill i alla fall ha sagt dig
en sak, för rätt ska vara rätt. Min nöd har också andra
orsaker...
— Är du i nöd?
— Ja, jag är i nöd och det är inte bara avundsjuka
mot dig...
— Malte, min kära vän, vad är det som har hänt med
dig? Förr var du ju i jämvikt. Jag vill så gärna hjälpa.
— Det kan du inte. Det är oundvikligt att ens
hållning till tillvaron ska förvandlas med åren. Ju längre
det lider mot mörkningen, dess mer ångestfullt blir det
att man irrar omkring vilsen och kanske ska dö utan
att ha hittat hem.
— Det kan jag inte göra något åt, det har du rätt i.
Jag vet inte vad du menar med att hitta hem. Och jag
är inte rädd att dö.
— Jag visste ju det. Du tar döden alldeles för lätt,
och livet också, för du förnekar de stora osynliga
verk-ligheterna före oss, omkring oss, och bortom oss.
— Som du känner till?
— Bara på hörsägen, men otaliga andra har
upplevt dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
