Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
ändan. En fältherre som hade sin plan klar och visste
att den skulle föra till seger.
Medan han inväntade rätta ögonblicket för att börja,
grep Månsson in: ni skulle ha sett och hört Albär i
går då vi körde Roili till Kalmar, sa han. Aldrig hade
jag trott att han var så djärv ooch framsagd. Han
ledde det hela han. Kan ni tänka er att en gång så
bösta han mig i ryggen och hade mig till att stanna.
Och det gjorde jag. För jag trodde han var sjuk, men
vet ni varför han stante bilen? Jo det föll honom in
att bankdirektörn borde se hur det såg ut på
Klövalien.
— Där är väl inget att se sen de la ner hyttan.
Visste du inte det, Albär?
— Jo det var just det jag ville visa han.
— Han hade Roili att gå ur och titta så han skulle
få i sig alltihop. Dörrarna som slog och de trasiga
fönstren utan gardiner och nässlerna ända upp på
trappan till disponentvillan. »Kan bankdirektörn stå till
svars, att det ser likadant ut i Gåtatorp om ett par år?»
Där fick han.
Fru Fristedt kom in med kaffet vars doft flöt ihop
med den svaga lukten sällskapet spred av trä och
polityr. Hon såg förskräckt på sin man. Här gick man i
sitt vackra välmöblerade hem, och så om ett par år var
det kanske trasigt och tomt, och där satt man ensam
medan Albär var ute på luffen. — Men våra tvåtusen
på banken har vi åtminstone.
— Tack nu är det bra, jo tack full kopp, en vet inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
