Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Albär kunde kosta på sig denna lilla hämnd, ty han
såg nu att alla voro oerhört imponerade av att Roili
ringt så fort han kommit ur flygmaskin.
Vid det här laget hade alla klart för sig att Albärs
plan inte var något att skämta med. Men de voro ändå
inte beredda på de stora nyheter som Albär klämde ur
sig när de tillräckligt länge bedyrat att han nog var den
vettigaste bland dem: Roili hade lovat framlägga
planen för styrelsen, han skulle vidare själv stå för borgen
på fyratusen kronor, förutsatt att det gick att få
statslån, men det var klart man fick. Och nu var det bara
en sak som alltihop hängde på: Albär måste skaffa
Sjangs löfte att gå med i det nya, för annars vågade
inte Roili hjälpa dem.
Den allmänna meningen var att man kunde reda sig
utan Sjang. Man hade slagit över nu och var alldeles
oerhört självsäker med ens. Men Albär förklarade för
dem att en sak var vad de kunde och en annan vad
Roili hade för sig att de kunde. Det fanns ingen annan
möjlighet för dem än övertala Sjang.
— Då blir det ju som förut, om vi ska ha harrskap
med och arbeta hop grova löner till dem.
— Men begriper du inte att han fick bli som en av
oss? Han fick ta risker och tjangser som vi. Han fick
sluta upp med att bli arkitekt och bli snickare som en
annan.
— Det går han aldrig med på. Att bli sämre än han
har varit.
— Ja, då får det gå som det kan då. För det är mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
