Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
— Ni är lika dum som alla andra detektiver, röt
Klipping. Som om inte jag begripit att den lilla stackarn
trodde hon var övergiven och bedragen. Men ni kan
ju inte veta förstås vilken snäll gosse min måg är, fast
han har sättet och utseendet emot sig. Och som han
avgudade henne, han släppte henne inte med ögonen
en sekund sista gången jag såg dem tillsammans. Det
är ju det som är så avgrundslikt grymt. Någon har
förgiftat hennes sinne, någon har satt en fälla för min lilla
fågel och vem det var och varför, skulle ni reda ut.
— Jag upprepar att det inte är en polissak. Som
privatperson tillåter jag mig säga att historien är
mycket enklare än disponenten tror, men för det blir den
ju lika grym.
— Jaså! Ja då skall jag lösa gåtan själv då! Det finns
några här i samhället ser herrn som har många
anledningar att vilja åt mig. Att det måste ske på min
dotters bekostnad, det bekom dem ingenting, för man
ansåg sig besviken i sina planer då hon förlovade sig
med Sjang och jag gjorde honom till arkitekt. Man
hade velat bli måg och arkitekt själv se. Man kunde
inte nöja sig med en enklare lott inte. Måg hos
disponenten kunde man inte bli, men kanske disponent själv
om man utnyttjade alla tillfällen. Och så hände att
brukets ägare kom hit i fredags och då måste man
passa tillfället, man satte mig ur spelet och tog hand om
ägaren och han lät lura sig... Nå är det inte polissak?
Språng svarade inte genast. Han tvekade
fortfarande att utlämna den vackra damen som sjöng så sorgset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
