Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
— Det började med att jag for på kaninutställning
då vår äldste pojk kom till världen, jag minns jag sa
till min hustru: här ska du få mitt första pris för din
kanin! Det tyckte jag var ett lustigt skämt. Och andra
gången bar det sig inte bättre än att jag måste fara från
henne till en tjurauktion, det är ju med det viktigaste en
lantbrukare har. Hon sa: res du för all del, och inte
begrep jag hur hon hatade mig för jag reste, inte förstod
jag att min frånvaro uppfattades som hjärtlöshet och
likgiltighet, jag trodde hon visste att hon var storartad
och att jag var tacksam för ungarna. Men hon gick och
bar på förolämpningen i tre år, och när Ulla skulle
komma då gömde hon sig på vinden över sädesboden där
kattorna brukade kättla. Där låg hon och undrade om
jag skulle märka att hon var försvunnen, men inte
märker man precis var frun håller hus på en stor gård. Hon
fick sin hämnd, för det var ju ohyggligt för mig att hon
skulle dö i barnsäng på en vind. Jag for hit och
begravde henne här och sålde min gård och blev
disponent. Ja Sjang känner historien, jag berättade den för
dig för att du inte skulle göra om mitt misstag. Minns
du?
— Ja, jag minns, mumlade Sjang. Han höll så hårt
om den ryckande kinden att hans tal blev otydligt.
— Och det har kommit för mig, att hon kan ha fått
ett märke i sinnet från födelsen fast ingen förstod det,
annars kan jag inte begripa hur de kunde få henne i
fällan.
— Det tror jag disponenten har rätt i, sade Regina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
