Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
hur hon bar sig åt att hjälpa mig med studierna. Så nu
när hon är knäckt, är det jag som måste göra vad jag
kan.
— Jag ska komma i morgon så fort som möjligt.
Vänta! ni ska få något lugnande att ge henne i kväll. Se
där! Skynda er hem!
— Ja, jag ska bara köra hem fröken Montan först.
— Det var verkligen alltför hyggligt av er, sade
Dagmar.
— Varför det? Jag är inte ett dugg bättre än hon.
Det tänker jag säga henne också.
— Det går nog inte att lura henne. La ni märke till
hennes sista försök att klara sig med att bekänna något
annat? Hon vet nog precis vad hon gjort.
— Men om jag säger henne att jag är förälskad i en
gift dam?
Dagmar trodde inte sina öron. Att han var det, hade
hon vetat hela tiden och om hon ville vara ärlig, som
hon ju borde sedan hon fördömde Regina, så var det
denna vetskap som gjort att hon hållit ut sen i fredags.
Hon hade varit orolig, otålig, bedrövad, men intet hade
nått hennes hjärta ända in, ty det hade legat ett skydd
av alldeles absurd glädje mellan. Men veta är en sak och
höra det en annan.
— Tror inte doktorn det skulle trösta henne?
— Jag tycker att det är att driva er omsorg om
fröken Montan bra långt. Vad tänker ni egentligen på?
— Detsamma som doktorn.
Dagmar vågade inte se på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
