Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
— Får jag hjälpa till att bära? frågade han. Sofi gav
honom en misstrogen blick men lät honom ta korgen.
— De ska lämnas in i disponentens kök, sade hon. Vår
villa har ju blett öde och tom på ett enda tag, herre
gud ja.
— Är det Sibylla och hennes rival?
— Jaså vet herrn om det, men sams har de blett nu.
Det kunde Språng gott förstå. Den värld av smärta,
lust och hat där de levat var stängd för dem nu, sedan
det högre väsen var borta som styrt dem med
oförklarliga välgärningar och grymheter. Utanför portarna till
människornas farliga värld hade de funnit varann igen.
Spång lämnade in kattorna i disponentens kök och
drog sig så småningom undan en skur av frågor från
personalen.
Han blev stående ett tag under disponentens höga
häck och avlyssnade folkmeningen. Den gick ut på att
domarn varit partisk och orättvist tilldömt Målaskogs
lag ett mål. Matchen borde ha slutat tre mot tre om
det funnits någon rättvisa i världen.
— Men det finns det visst inte, sade en röst som
han kände igen. Han steg ut på gatan och stod mitt emot
Astrid Klintin. Den unga damen gick arm i arm med
en figur som tycktes bekant, då Språng såg närmare på
honom, upptäckte han den efterlyste Osvald Andersson.
— Jaså, ni två har funnit varandra, sade Språng och
spärrade vägen.
De stirrade lamslagna på hans jättegestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
