Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
— Behövs inte, sade Astrid förkrossad, den saken
klarar jag själv, kommissarien.
— Kan jag lita på det fröken?
— Ja absolut! och tack så mycket kommissarien.
— Fröken borde kanske ha tänkt ut det själv.
— Ja, men se det är fröken Klintins födelsedag på
tisdag, sade Astrid olycklig, och därför tänkte jag att
dröja till dess...
Språng började skratta.
— Det blir ju en förtjusande firning, sade han. Då
kan jag inte motstå att titta in och gratulera på tisdag.
Ja så var den saken klar? Men hur är det med herr
Osvald Anderssons affär?
Osvald gjorde intet försök att dölja sig bakom
pseudonymen Olle Andersson. Han fick inte heller fram en
bön om förbarmande. Det var något överväldigande i
denna plötsliga grymma vändning just när han trott sig
säker. Han kände som Ludvig XVI bör ha känt det, då
hem hejdades vid sin flykt strax före gränsen, kanske
värre, ty Osvald hade en nyvunnen kvinna som
drabbades med honom.
— Varthän var ni på väg, med ryggsäck och allt?
— Till tåget, tänkte börja jobba igen.
— Jaså! Ämnade fröken kanske överge mamma och
följa med till Stockholm för pengarna?
— Nej då, jag försäkrar, jag har inte pengar till det,
men jag skulle komma senare, ville min fästman.
— Jaså fästman! Det har gått fort.
— Det kan vi inte hjälpa.
20 — ir « g ii c r, Yllmlkoréct.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
