Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
re, han Albär. »Den skatten vakta som Gud dig sänder,
den glider sakta ur dina händer», så skulle han ha
tänkt dag och natt. Och all utbildningen de vräkte på
Sjang till ingen nytta, den kunde ha varit bra att ha nu.
Det kändes ett ögonblick förtvivlat att ha gått miste om
både Ulla och utbildningen, han skulle nog klara sig
ändå, men tänk så mycket lättare då. Han visste att
Ulla skulle gått med på det nya, ty en gång hade han
kastat fram ett ord och hon hade strax förstått. Så hon
hade kunnat jämna övergången, och man hade fått
börja i frid och samförstånd...
Albär tänkte detta medan han lirkade med Sjang
för att förmå honom att stiga upp, göra sig lite snygg,
ta en vit halsduk på. Sedan vandrade de tillsammans
bort till prästgården, och Albär fann sig i att göra långa
omvägar omkring Reginas hus och skolan eftersom de
hade tid till det.
I flygeln voro alla fönster och dörrar på vid gavel,
utanför väntade en granrisklädd flakvagn från fabriken.
Sjang gjorde en ansats att vika av vägen men Albär
ledde honom fram med ett hårt grepp.
— Du kan väl begripa att du måste följa Ulla, sade
han strängt.
— Jag kan inte ensam, Albär! Följ med.
— Det kan jag inte, jag ska visa mitt sår för
doktorn, och så har jag beställt samtal till Stockholm,
förstår du.
Malte Odelman kom ut ur flygeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
