Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
ligt besvärad av främmande. Dagmar talade om den
låga retningströskeln, ordinerade sedativa medel,
handarbeten och romaner samt beställde en flossamatta.
Sen kunde hon inte göra mer. Bara vid misstanken att
någon ville röra vid anledningen till hennes
sömnlöshet och skygghet, spände den frigivna ut klorna. Hon
var betydligt äldre än Språng och där fanns ingen
likhet med honom som Dagmar kunde känna sig
hemma med.
— Jag har aldrig vetat att straffen som samhället
utkräver i själva verket är så orimligt hårda, sade
Dagmar sen. Vad skulle det nu tjäna till att sätta in er
syster? Hon blir ju inte bättre av det, bara sämre.
— Men samhället, snälla doktorn, bryr sig katten om
ifall fångarna blir bättre eller sämre, huvudsaken är
att några måste utväljas till offer, det blir ett nyckfullt
urval bland alla dem som är lika förtjänta eller
oförtjänta. Offren håller uppe samhällets auktoritet till
priset av sina liv, det vet vi alla som har med saken
att göra, men vi får endast vara tacksamma mot dem
i våra hjärtan, det går inte an att säga det högt. Nå
vad tycker doktorn, finns något man kan göra för
henne?
— Om ni kunde låta henne resa utomlands?
— Jag skulle kunna låna på en livförsäkring, sade
han, men jag har inget ressällskap åt henne.
— Tänk om Regina Montan inte var så omöjlig! Hon
behöver också komma bort.
— Fröken Montan, det är en god idé. Jag ordnar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
