Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
— Jaså, nödvändigt i blod?
— Nej, det var bara som jag sa. I själva verket så
är jag inte för blod alls. Jag vill inte uttala mig om
vilken som har rätt i den här konflikten, för det
begriper jag inte. Jag är för lat att gå till grunden och
skaffa mig en åskådning alldeles som jag var för lat att
ta examen. Men så mycket vet jag, att om det måste
bli arbetskonflikter så inte ska svenskarna slå ihjäl
varandra om jag kan hindra det. Jag ska vara den som
går emellan.
— Men om de stridande först gör kål på er för att
komma åt varandra sen? Det tycker jag är stor risk.
— Då vet inte doktorn hur mod och lugn imponerar
på svenskarna, sade han enkelt.
Dagmar förstod att det var en mans djupaste
ärelystnad som hon nu mötte, hans innersta dröm i vilken
hon icke hade någon del.
»Men det är ju det han vill, ge mig del i den», tänkte
hon sen och blev rörd.
— Jag tror att om någon kan klara av det här utan
blod så är det ni, sade hon och räckte honom sin hand.
— Det tror jag med, sade han. Men ska det vara
något blod, så ska det bli mitt, kan doktorn ge sig på.
— Telegrafera så ska jag komma och förbinda era
sår, sade hon och låtsades ta det lätt.
— Och låt mig veta om det är något jag kan göra
för doktorn, jag menar... det finns ju värre konflikter
än arbetskonflikter.
— Men receptet är väl detsamma: mod och lugn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
