Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
ket hemlighetsfull ut och Dagmar undrade med plötslig
oro om hon nu ämnade göra allvar av att bryta
förlovningen och överge sin Albär, som hon hotat så många
gånger. Det var en kritisk tid och naturligtvis
försummade han henne mer än vanligt. Men hon hade gjort
Ullastina orätt, hennes ärende var att försäkra sig om
att Albär kunde bli så bra i handen om en fyra veckor
som en brudgum borde vara och att säga upp sig i så
fall.
Dagmar blev så glad att hon glömde att hon skulle
förlora en vältränad huså. Hon lovade göra Albär bra
i rättan tid och frågade om Ullastina hade något sparat
till bosättningen.
Flickan strålade upp och blev lik den döda där hon
stod med eftermiddagssolen i sitt rödbruna, burriga hår.
— Jag har inte ett öre, doktorn, sade hon, men...
— Men vad? sade Dagmar strängt. Har inte
Ullastina haft lön att spara på? Nu får hon allt ångra att
hon lagt alltsammans på hattar och silkesstrumpor. Nu
blir det att skaffa brudklänning på skuld...
— Nej men doktorn! försvarade sig Ullastina, inte
kan jag göra skulder, så fattiga som vi blir, och nog
har jag varit slarvig, men inte så som doktorn tror, för
jag hade ett par hundra på boken, men så tyckte ju
Albär att det gick lite trögt med teckningen och så fick
han pengarna i morse, och sy nån brudklänning behövei
jag inte...
— Det må jag säga var förståndigt! Dagmar tänkte:
här sker ändå något stort i Gåtatorp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
