Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
— Ja — kanske det, sade hon.
— Gud ler åt att höra dig tala så om en
andelsförening, något så vanskligt och tillfälligt och kortvarigt.
— Det får han gärna, Malte, men fråga honom från
mig om inte Guds rike i Gåtatorp var något mycket
tillfälligt och vanskligt och kort...
Därmed marscherade Dagmar upp i handkammaren
för att ta fram en undanställd servis för sex personer
åt Ullastina.
— Mod har jag nog i alla fall som vågade sätta in
Fristedt i Gåtatorps historiska ögonblick på Maltes
plats. Men lugn, nej, min vän, mitt lugn har på de sista
dagarna alldeles övergivit mig!
Malte stod kvar vid sitt fönster och såg ut över
viken. Så här dags om onsdag var väl begravningen
slut, då skulle han, och med honom alla som sökte och
längtade, vandra bort till Crusimontans kulle och
därifrån skåda över den glittrande sjön, sinnebilden av
himmelens härlighet för de fromma en gång. — —
Dagmar trodde att hon måste varna honom för att tro
att han var den nya Crusimontan, den uppgiften
tilldelade hon kapsågar Fristedt som hon för sin del
ämnade följa. Men varningen var obefogad ty Malte visste
att han eftersträvade inte att få leda väckelsen i
Gåtatorp, han ville bara vara med i den, få stöd och kraft
av den, sköljas av dess våg upp ur de djup han
hamnat i, bort över alla hinder, all tvekan, bort över
motståndet från den han älskat högst av alla.
Tanken på ledarskap var något oändligt likgiltigt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
