Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
går, sade den sjuka. I natt som var låg jag alldeles
lycklig och tänkte genom allt ända fram.
— Hur gick det till, fru le Fort?
— Det vet jag inte, men det blev när kyrkoherden
berätta att förr hade döden för Gåtatorpsborna bara
varit en port till livet, och så var det som om det där
svarta stenhårda mörkret jag gått emot öppnat sig och
innanför var ljus! Ack om fröken också kunde se det.
Det kunde inte Regina, men återskenet på den
dödsdömdas ansikte var inte att ta miste på.
Fru le Fort lämnade inte Regina förrän hon lärt
henne sy flossa. För några minuter blev hon själv
fången i detta nöje och gjorde färdig en hel rad i vilken
alla färger förekommo. Regina bjöd till att fortsätta,
men om också mattan hjälpt fru le Fort mot döden, hade
den ingen makt över Reginas förtvivlan. Just nu låg
smärtan som en kvävande tyngd över bröstet, satt som
en kramp i hjärtat, drog ihop det så att dess
förankringar höllo på att slitas.
Regina hade accepterat alla lidanden, även de
fysiska, det var rätt och riktigt, ty vem visste vad Ulla lidit.
Hon ville bara i sin hjälplöshet be himlen, som var så
van att skåda ner på lidanden, att svara på frågan hur
man stod ut. »Det du led, det led också Crusimontan»,
hade Malte sagt. Nej, tänkte hon, omöjligt. Han hade
inte älskat, han hade inte dödat som jag.
Men för att ändå jämföra lidande mot lidande steg
hon upp och letade fram från sin faders hylla
Crusi-montans biografi som hon aldrig läst. De första femtio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
