Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
— Ja.
Det var en liten vanlig prästgårdsallé som aldrig’
brukade ta sig något ut, men nu stod den som ett
skuggvalv flätat av svarta grenar och bladverk, spänt
över en vit ström av månljus där själva sandkornen
man trampade på slogo gnistor. Några meter, några
steg bara att hinna få veta allt som var att veta, att
hinna fatta det, att hinna upptäcka och förlora varann.
Ett par minuter senare var han borta och hon
strävade uppför allén igen. Hon tänkte på vad han sagt
att det bara behövts en liten omflyttning av brickorna
i spelet så hade de fått vara samman som de ville. Ja, då
hade hon susat i väg i den svartvita natten, och Regina
hade använt samma natt att ge Malte all den sympati
och den hjälp han behövde i det nya skedet av sitt liv,
men Fristedt han skulle ha fått böja sin nacke och inse
att han inte var mannen att rädda ett dödsdömt
samhälle från undergång.
Det hade sårat henne ett ögonblick då han kallade
sig bricka, för det är så man säger då man inte vill
medge att man saknar kraft att forma sitt liv... Det
hos honom som vållat att han en gång råkat i beroende
av systern, det skulle också göra att hon alltid skulle
bli honom ett oöverstigligt hinder. Men han var ju en
medlare och utjämnare till sin natur och inte den som
slet sönder, det var detta som var hans styrka och
svaghet och som man älskade.
Hon smög sig in i sitt rum utan att säga godnatt.
En sådan smärta som inte var likt något i världen man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
