Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
upplevt förr, som likt en sprängsats öppnade nya
schakt i ens hjärta, den ville man gömma undan alla
ögon och all beröring åtminstone en natt.
Malte hörde när hon kom, men hade heller ingen
lust att ropa in henne. Hon fick behandla honom hur
som helst, men då hon försökte tvinga Regina ut ur
Gåtatorp, då hade något ödesdigert skett, och han såg
ingen väg till försoning mellan dem just nu.
Han hade redan gått in i sitt sovrum då han
kallades tillbaka av en lång telefonsignal. Den höll aldrig
på att ta slut men slutligen hörde han telefonfrökens
röst, gäll och förtvivlad: »Hjälp, kyrkoherden, hon
säger hon ska resa, hejda henne.»
— Såså, fröken Montan, det blir nog ingenting av
med det.
— Jo, det är bestämt. Hon är alldeles förtvivlad, hon
vill inte själv, men de har satt i henne att hon måste
för den där usla krakens skull, Sjang.
— Hälsa henne att ingen kan tvinga henne, säg henne
att hon får inte tjänstledighet... nej vänta, koppla in
mig till henne så får jag säga henne det själv... hallå,
hallå! är det Regina?
Men ingen svarade på andra sidan, han ropade flera
gånger i tomma luften tills han uppgav försöket.
Dagmar hörde honom lämna huset och bli borta så
länge, att hon precis hann sätta sig in i hur det skulle
vara att förlora honom. När han kom tillbaka
knackade han på hos henne:
— Du vet väl när Regina skulle resa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
