Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
— Nej du tar fel Dagmar. Människan hon var
visserligen född av konungslig stam och till att bestiga det
eviga livets tron, men hon föll från sin värdighet och
det är inget sublimt kvar hos henne.
— Hon faller och reser sig, ser vi ju.
— Nej endast Gud kan resa henne...
— Kanske det är samma sak.
— Nej Dagmar, men denna värld är fördold för dig.
— Det var ett hårt ord.
— Förlåt.
— Gärna, bara du blir lycklig i den där världen, så
inte ska jag missunna dig den. Hon teg lite. Jag har
min värld för mig också, sade hon sen lågt.
Till slut släcktes ljusen i prästgården. Gåtatorp låg
mörkt under natten men mörkret var levande och fullt
av händelser. Två par obegripligt lyckliga människor
funnos där: Albär och Ullastina i ett vindsrum och
verkmästaren med hustru i sin sängkammare av
valnöt. Båda paren lade ljusa framtidsplaner vart och ett
på sitt vis. Även de som sovo förvandlades.
Bildhuggaren och hans hustru hade inte vetat varthän de ville,
men de sovo sig till samma beslut i sin patenterade
tvåmanssäng, och lagerföreståndarns motspänstiga
hustru, som gömt sparbanksboken för sin man, gick mitt i
natten upp och hämtade fram den.
— Det kan ingen höra dig päsa och stånka längre,
sa hon, här har du, blir du nöjd nu?
Det äktenskapliga språket har sina skilda dialekter
vuxna från samma stam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
