Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
ken till den vanliga begravningsbrådskan, men en röst
kände han, det var Sof is. »Omålad kista och inte en
gång buljong och pastejer!» sade den.
Malte steg uppför trappan och gick genom den stora
matsalen där Klipping så nyligen dukat sin feta
frukost åt Roili. I herrummet till vänster fann han husets
herre nersjunken i ett soffhörn. Olyckan hade farit hårt
fram med den väldige disponenten och jägaren. Han
hade sjunkit ihop och det där obeskrivliga som kallas
livskraft hade försvunnit. — Nej kanske inte alldeles,
ty då Klipping tittade upp lyste en trotsig glimt i ögonen.
— Sätt dig kyrkoherde, sade han och hör på vad le
Fort föreläser, ta om hela brevet du! det förtjänar höras.
I Klippings skrivstol satt verkmästar le Fort med
glasögonen på näsan och ett brev med Mellansvenska
bankens stämpel framför sig.
Brevet var från Roili, mycket hyggligt i tonen tyckte
Malte och fullt av intresse och omtanke för denna
ohanterliga Gåtatorps gård som han rådde över med dess
levande och döda inventarier. Det bekräftade vad
Dagmar sagt: att Roili ämnade komma på onsdag i egen
person. Han uttalade sin glädje över att Fristedt och hans
kamrater handlat så snabbt att det såg ut som om man
skulle kunna komma till en uppgörelse redan nu. Han
sade att han förstod att Klipping inte kunde vara så
förtjust över den vändning som sakerna tagit, men att
för honom, Roili, var det enda viktiga att driften kunde
fortsätta under så betryggande former som möjligt. Han
sade vidare att han personligen sträckt sig längre än
24 — W il g ne r, Yündkoract.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
