Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han slutat att skotta igen groparna, drog
han harfvep. här och hvar öfver åkern, strödde
några strömmingsbitar meningslöst här och där
som om de blifvit kvarglömda, gick sedan in i
skogen och skar ett bredt märke vid foten af en
låg en och promenerade därpå tankfull tvärt öfver
åkern midt öfver sina igenfyllda gropar och bröt
af en gren på en tall på andra sidan åkern.
Därefter gick han hvisslande och småleende
Fram på vårsidan började ett märkvärdigt
rykte sippra fram i byn. Någon, ingen visste
naturligtvis hvem, hade sett Vesterberg ute på
sin åker tidigt en höstdag gräfva gropar och
stoppa ner långa gråa bitar till formen som letten,
och lotsen hade sagt, att Vesterberg bergat
silf-vertackor ute vid franska barken, som förliste
på hösten ute vid Branten. Ryktet växte och
man passade alltid på att tala om silfver och
skatter, när Vesterberg var närvarande.
Vesterberg låtsade inte förstå. Han såg nog,
att de skrattade i mjugg åt honom, men han
kunde ingenting göra då direkta uttalanden totalt
saknades. Han lät dem hållas och försökte täppa
till öronen, när samtalet fördes in på dylika
brännbara ämnen, men lurandet och lyssnandet
efter att få fatt i hur mycket man egentligen
visste, gjorde honom öå nervös att han
ovillkorligt sprätt till bara man talade om silfver.
Men då tiden gick och ingen tydligare
anklagelse lät höra af sig, lugnade han sig med att
ktoske någon barnunge sett honom gräfva néd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
