Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i
gången misslyckades hoii och då spökar en
grön-hvit ormslinga i mörkret, men aiidra gången tar
stickan eld.
Hon vänder ansiktet från mig och går mot
byrån och tänder lampan. Så ser hon på klockan,
den stora Hamburger-klockan med göken, och
går mot dörren till kammaren. Ett ögonblick
står hon stilla och lyssnar utanför dörren, så
öppnar hon dörren och går in.
Hvad lyssnar hon efter? Skuggan i
dörröppningen är svart, rektangulär och den tar henne
lika hemskt som likkistan tar det käraste vi äga.
Det dröjer en sekund, en evighet, många
evigheter. Jag känner, att jag lefver igen. Jag
trodde först, att någon bultade, men det är mitt
eget hjärta, som slår hårdt.
Den svarta skuggan står lika djup och sällsam
och ger syner. I hvarje ögonblick väntar jag att
få se något jag fruktar och ändå längtar att få
se. Lampan drar upp sig och börjar ryka med
en smal, fin rökpelare.
Den kammaren därinne var vår, var min.
Där stod vår säng på sned vid fönstret, så att
det första vi kunde se, Hanna och jag, när vi
vaknade, var hafvet, som bredde ut sig bakom
kobbarne. Och solen lyste om morgonen på
silfvervägar, breda som landsvägar ända ut mot
fyren, lyste på små, lekande krus därute på sjön.
Och ibland lyste den också genom
kattunsgardinerna på någon, som låg vid min sida,
sömn-drucken och lycklig. ... .
Någonting rör sig i skuggan. Det är Hanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
