Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Postmästarn rörde inte vid de ömtåliga puiik-,
terna. Han ville vara i fred och var nöjd med
att få gunga barnbarnen. Det gjorde honom
visserligen ondt att se dotterns olycka, men då
han ansåg, att han därvidlag var maktlös, vidtog
han inga åtgärder. Han försörjde henne och
barnen och tyckte, att det kunde vara nog.
I sin gubbaktiga oskuld anade han icke hvilka
planer, som smiddes mot honom.
September kom. Björkarne rostade.
Postmästarn undrade om inte dottern skulle
fara snart igen med barnen.
Men hon visade ingen lust att resa.
Hon telefonerade allt oftare till mannen.
Till slut kom han.
Han började ett samtal med "pappa".
Han höll ett långt föredrag om de svåra tiderna,
de rysliga hyrorna och de satans hyresvärdarna,
som inte ville låta folk bö gratis. Det var inte
möjligt att få en våning i Stockholm till
någorlunda billigt pris. De rackarns stadsfullmäktige
lågo ju inne med tomter på 30 miljoner, så ingen
människa kunde bygga. Och så de byggde sen,
när de ändtligen kommo sig för! Marmor i
trapporna och ornamenten i guld utanpå. Gud
sig förbarme! Det var inte för fattiga
grosshandlare. Och inte var det något trefligt heller .
Nej, hellre då en liten treflig våning på landet’
Därför hade Elna och han gjort upp, att de skulle
hyra i närheten af Stockholm, så nära att han
kunde resa ut och in. Det var för resten
mycket friskare för barnen. Han själf kunde ju ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
