Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
till de stora rymderna med tillhjälp af att uttala
namnet Fichte, men möttes af ett öfverlägset
uttalande om att Fichte var obegriplig.
Postmästarn afstod välvilligt sitt sofrum åt
sonen och flyttade in på kontoret. Där sof han
i det inre rummet, och där återupptog han också
fiolspelningen. Han började nämligen få svårt för
att somna om kvällarkie. Bekymren öfver hur
det skulle gå för barnen höll honom vaken. Så
länge han själf lefde, var det inget tvifvel om att
det skulle gå ihop, men sedan - sedan.
Det där ordet sedan rymde i sig alla
farligheter på jorden, och när han tänkte på framtiden,
kunde han bli riktigt hjårtängslig.
Det var vid sådana tillfällen han tillgrep fiolen
som den store tröstaren.
Genom den drömde han sig tillbaka till "om
jag var kung" och "höj dig, du sköna sol". Det
lindrade hans ängslan och söfde hans oro. Ibland
kunde han hålla på flera timmar och gnida på
fiolen. Vackert var det precis inte. Han tog
felgrepp och vågade sig aldrig på annat än att
spela i första läget. Men lät gjorde det, och ett
godt sömnmedel var det.
Sonen, som trott han skulle finna nattro hemma,
blef ursinnig af fiolgnället och frågade fadern
hvad det var lör en sjuhimla idiot, som gnisslade
på fårtarmar om nätterna i huset. Kanske det
var den där vederstyggligt fula kontoristen, som
hade två rum vid sidan af honom, som var
orsaken till denna musikaliska tortyr?
Postmästarn, som kände den omilda kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
