Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryggen böjde sig, ögonen sjönko in bakom
glasögonen, och hufvudet blef fritt från hår, så
det sken som en biljardboll. Men skägget växte
och frodades, böljande hvitt.
Det blef sommar. Syrenerna och guldregnet
blommade igen.
Postmästarn gungade barnbarnen i knät. När
han kände de små kropparne och ungarna drogo
honom i skägget, prisade han sin tillvaro och fann
den ännu mer behöflig. .
När han varit ute och gått och kom hem till
posthuset och såg det gula posthornet med
kronan på skylten utanför, gick det som en skälfning
af lycka genom honom vid tanken på, att han var
statens tjänare och att han aldrig skulle behöfva
vara orolig för om kaffet föll.
Den tanken bar honom öfver hösten och de
fallande löfven.
Men när Oskarsdagen kom och ordensstjärnorna
regnade öfver onda och goda, hade postmästarn
redan för två veckor tillbaka gjort upp bokslutet
med lifvet.
När sonen läste i tidningen om de nybakade
vasariddarne och fann faderns namn emellan dem,
tänkte han på sin egen andel i saken, och han
kunde inte återhålla att säga: nescit occasum —
den vet inte hvar den faller. Ty han var en
lärd man, som kunde latin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
