Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
"Jag menar -"
"Nej du, nu har jag dig fast! Nu försade
du dig,"
"Bråka inte nu, Tjugosju!"
"Jag heter inte Tjugosju! Det är du, det.
Jag heter Strand, Strand, människa.
"Du är tokig, Tjugosju."
"Nu förstår jag! Man skall vara både fri
människa och lydig knapp. Det är felet. Det
går aldrig. Ty under knappen sitter människan
på lur, människan med känslor, tankar, impulser,
drifter. Ah, nu har jag dig fast! Förstår du?
Det förbisåg lagen, ty den såg bara till den kalla
verkligheten, inte till den varma människan.
"Du skall lyda."
"Nu känner jag igen dig. Nu är jag inte
rädd för dig. Nyss skrämde du mig, men nu
förstår jag dig. Det är i -ditt namn
skändlig-heterna begås. Se på mig!"
"Än se’n. Det är väl ingenting att se."
"Du vet hvad jäg var. Jag hade fått god
uppfostran. Jag var frisk, stark och sund. Jag
korsade Atlanten; jag refvade bofvenbramsegeln
på barken Amalia i hvarenda storm; i Marseille
räddade jag en fransos från att drunkna; jag hade
kunnat dansa därute på hafven, om jag velat,
dansat med sol och böljor, med lif och död, tills
jag dansat in i evigheten, men så for jag hem
för att tjäna fosterlandet -; hvad har du
gjort med mig?*
"Det är du själf."
"Det är lögn! Det är du! Du disciplin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
