- Project Runeberg -  Vilsna vandrare /
128

(1911) Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han ryckte till, när han fick syn på Strand,
och han såg länge efter den långa gestalten, som
fördes bort mellan de mörka husen och skuggorna.

Läkarn steg ombord i slupen. Mot vanan sade
han inte ett ord till folket. Han hälsade tyst
och satte sig att se utåt eskadern.

Hafvet häfde.

Dyningarne rullade trötta efter stormen in
genom gattet. Himlen stod som en ljusblå kupol
med Vintergatan skimrande.

Polstjärnan tindrade stilla. Långt ner vid
horisonten, där hafstöcknen drefvo, lyste Arcturus
då och då fram, stor och klar.

I skären brusade ett tungt, mäktigt strängspel,
och dyningarna bröto med jämna mellanrum i ett
klingande, grönblått skum.

I väster stod fyren, stencyklopen, mörk och
allvarsam och stirrade med sitt gula jätteöga på
de små människornas leksaker ute på hafvet.
Långt uppåt farleden gledo patrullbåtarna
spöklikt mellan öarne och skären.

Man väntade krig.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:48:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandrare/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free