Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig upproriska känslor öfver honom. Men han
förändrades i andra afseenden.
Det första året var han sig tämligen lik, ty
han var en stark, sund natur. Satt han hemma
i stugan, sjöng han för att trösta sig, och låg han
ute på linjen smågnolade han för sig själf. Men
med åren tappade han lusten. Ensamhetskänslan
fick makt öfver honom. När han kom hem, satte
han sig mest att fundera. Matlagningen upphörde.
Han började lefva på kaffe och hårdt bröd med
margarin på.
Om vintrarna, när tjänstgöringen icke tvang
honom ut i storm och snöyra, kunde han sitta i
timtal och stirra in i glöden på spiseln. Lampan
tände han icke. Han behöfde icke se för att
tänka. Hans tankar passade bäst tillsammans
med mörkret.
Ute flammade norrskenet. Ibland tjöt vargen
ute på myren.
Någon gång längtade han efter att ha en kvinna,
som kunde laga hans mat, men den längtan gick
snart öfver.
Hans önskningar blefvo aldrig långvariga, så
van var han att inte få dem uppfyllda. Därför
kom den där kvinnolängtan öfver honom mer
oviss, osäker och helst i mörkret, när han satt
inne i stugan om vintrarna. Den lurade i
skumvrårna, dit eldskenet knappt nådde, den låg på
soffan vid långväggen, där slagskuggan ifrån
spiselelden föll djup och hemlighetsfull, och den
satt på huk innanför fönstret, där natten stod
spöklikt hvit utanför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
