Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
inte tid på att vi fick veta hvad en solkurfva
egentligen är för slag?"
Baningenjörn måste fram och förklara. Han
ritade upp rälsen på ett papper och visade
hur skenorna utvidgade sig till följd af värmen.
De måste ha plats och så slogo de ut i vinklar
från själfva spåret och bildade så kallade solkurfvor.
Här reste sig åklagaren och ingrep i målet.
Åklagaren, som i vanliga lifvet förenade
åklagaresysslan med en sillaffär, hade sedan gammalt
litet obytt med järnvägarna angående en eller
annan silltunna, som blifvit för högt debiterad.
Han såg nu ett lysande tillfälle erbjuda sig att
"klämma till", som hans älsklingsuttryck lydde.
Han sväfvade i den mast oförfalskade
okunnighet om rättsväsendet. Han visste, att det fanns
en stor, tjock bok, som hette Sveriges rikes lag,
men hans vetande om den sträckte sig inte längre
än till utanskriften och pärmarne. Och han
be-höfde inte mer. Ingen begärde det. Han hade
tillägnat sig läs- och skrifkonst och därefter för
kraftigt ingripande vid något mystiskt tillfälle
blifvit befordrad till länsman, en tjänst, hvarmed
sysslan som allmän åklagare var förenad. Han
klämde efter allt hvad han hann, skrattade åt
rättspsykologi och njöt öfver att härska öfver
människors frihet förmedels yrkande.
Han trodde sig vara lagarnes trogna, dresserade
väktare, då han i själfva verket var en rå
bandhund, som genom någon besynnerlig glömska
af fru justitia blifvit kedjad vid hennes gård vid
den stig, som alla måste passera i brottmål*
Ernst Bidring: Vilsna vandrare. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
