Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han fick ett hostanfall.
"Det är visst inte mycket med mig nu", sade han. "Det bultar."
Hon torkade ögonen.
"Tänd ljus – lampan också. Här är så mörkt." Han rynkade pannan.
"Hvar äro barnen?" frågade han.
"De sofva."
Det blef tyst en stund.
"Hvad är det som bultar?" frågade han på nytt.
"Det är isgången. Hafvet har brutit upp. Det stormar."
"Det låter som det kom öfver oss."
De lyssnade.
"Känner du dig bättre nu, Ivar?"
"Ja, nu har jag det godt."
Hon grät.
"Gråter du åt det? Att jag också skall bryta
upp? Är det ingen mer härinne?"
"Nej, vi äro ensamma."
"Jag tyckte –. Hör du Anna, du! Nu kan
man inte skicka mig längre bort mer."
"Så du talar."
"Sanning, Anna lilla. Nu är det jag som är
den starkaste. Har du något att dricka? Tack."
Han drack mjölken hon räckte.
"Du skulle inte tala så mycket."
"När skulle jag då tala? Om inte nu?" Hans
mun drog sig till ett svagt leende. "Jag vill du
skall förlåta mig, Anna, förlåta mig för hvad jag
gjort dig. Jo, jag vet, att jag gjort dig mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>