Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ondt, men ser du Anna, jag kunde inte annat.
Minns du vår lilla komministergård nere vid
Dalälfven, där du odlade rosor och jag satte
jordgubbar i hvarenda vrå, som fanns. Minns du den,
Anna, och hvad vi voro lyckliga."
Hon kysste honom.
"Jag gjorde dig ondt, när jag predikade bort
den, men jag måste tala på det viset, måste säga
sanningen, som jag såg den då.
Vi fingo gå från jordgubbarne och rosorna.
Det var en försommarkväll vi körde därifrån,
kommer du ihåg det. Häggen doftade. Långt
efter oss. Minns du?
Det var mitt fel, naturligtvis då som alltid.
Jag har alltid haft i mig en känsla af vulkan –
jag måste tala – då liksom nu. Jo, du skall
inte hindra mig. Jag har inte haft tid att tala
förr om det, när så mycket viktigare fanns att
säga. Men nu tycker jag jag har rättighet till
det både mot mig själf och dig. Ingen kan säga,
att det är för tidigt.
Så kom jag under domprosten för att han skulle
ha mig under ögonen. Man trodde visst jag
skulle tala som de andra därför.
Minns du min första predikan? Det var hemskt
att se dess verkan på folket. Och sedan alla
öfvertalningarna, alla kompromisserna, som man
lade för mig och ville jag skulle sälja min
öfvertygelse för, själfve den allsmäktige bispen kallade
mig till sig. Åh, det var en mycket klok karl.
Han talade om sin egen ungdom och dess tvifvel.
Han bad mig söka Gud. Jag, som just sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
