Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 - ’
hade ett fruktansvärdt stort ansvar lagdt på sina
skuldror, och i smyg skrattade han åt den gamle
kusken, som var förfärligt viktig, men inte alls
förstod sig på att prata med hästarna.
Pontus snokade efter västen, tills han ändtligen
fick Lill-Anders att ta tram sockerbiten. Hästen
knaprade belåtet och strök hufvudet mot pojkens
arm, ty på något sätt måste han ju visa sin
tacksamhet mot det där lilla pyret, som stod och
kliade honom på nosen. Lill-Anders kysste Pontus
på nosen, tog stallyktan och gick.
Lill-Anders bodde i innersta spiltan. Patron
på Stångby ville först inte tillåta det, ty han var
en human karl, men när pojken bad att få ligga
i stallet hellre än uppe i den otäcka
drängkammaren, där det slogs och söps, gaf patron med
sig. Pojken fick en gammal träsoffa, en trasig
rottingstol och ett låghalt bord ner i spiltan och
kände sig sedan som en hel karl.
När Lill-Anders var färdig med hästarna,
brukade han sätta sig på soffan och fundera. Måugt
och mycket drömde han om, men helst drömde
han om, att han skulle få sig ett torp och ett
stycke jord och en ko och en gris. Och allra
helst drömde han om, att han skulle kunna köpa
Pontus, så han kunde få rå om honom hela dagen
och inte bara som nu, om natten. Den drömmen!
Den drömmen! Lill-Anders hade hunnit långt
bort. Han hade redan sett sin stuga, röd, med
hvita knutar och nybrutet granris framför
dörren och därutanför potatislandet och
krusbärsbuskarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
