Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Hur skulle den där Wilkins veta, att Lill-Anders
var son till Anders Jonsson. Det kunde ju aldrig
bevisas. Anders Jonson hade ju dött utan att
lämna något testamente efter sig till sin son.
Stackars pappa! Han hade nog inte hunnit lämna
något testamente efter sig. En stor förmögenhet!
Om nu någon annan kom och tog pengarna från
Lill-Anders, någon elak människa, någon bof, söm
det fanns så godt om därute i det stora Amerika.
Det vore förskräckligt. Då kunde han aldrig
köpa sig en stuga och aldrig heller få Pontus för
äig själf. Hvarför hade inte hans pappa lämnat
iiågot testamente efter sig? Det var då också
besynnerligt. Men han kanske hade dött hastigt,
kanske man rent utaf hade dödat honom för att
komma åt hans pengar. En stor förmögenhet!
Kanske flera tusen kronor! Att inte pappa kunde
lämna något testamente efter sig, för det hade
han nog velat, om han vetat af, att hans son
Lill-Anders fick slita sä och arbeta. Men om nu
pappa inte hunnit skrifva något testamente till
Lill-Anders, kunde Lill-Anders väl skrifva
testamentet (själf, när i alla händelser pappa alldeles
säkert hade skrifvit ett, om han bara kommit att
tänka på det. Inte var väl det något orätt. Om
så Lill-Anders skickade det där brefvet till
"Wilkins, ja, så - se’n kunde han köpa Pontus.
, Lill-Anders gick bort i mörkret till Pontus.
Den stora hästen lade sig aldrig. Han stod
alltid om nätterna och sof. Pojken gick upp till
honom i spiltan. Pontus luktade på honom.
Pojken började tala, och Pontus lyssnade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
