Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Du har naturligtvis också skrifvit det hår
testamentet. Nå, svara! Har du skrifvit det också?"
Pojken svarade inte. Han sänkte långsamt
hufvudet, och man såg rodnaden stiga uppåt
hårfästet i pannan. En nämndeman hostade
betecknande och började hviska med sin granne.
"Bekänn nu, Anders! Har du skrifvit
testamentet?"
Det dröjde en god stund, så kom ett svagt ja
öfver pojkens läppar, som knappt ville öppna sig.
Domaren log hälft omärkbart.
"Nå, tala nu om hur du bar dig åt med att
skrifva det."
Lill-Anders lyfte hufvudet. Han trodde knappt
sina öron. Domarens röst lät helt vänlig. Det
var således kanske inte så farligt han gjort, som
han nyss trott. Och hvad alla nämndemännen
sågo nyfikna ut.
Han berättade om hur han fått låna papper
och bläck och penna af kusken och hur han se’n
nere i stallet skrifvit både brefvet och
testamentet. Men det hade varit rysligt mycket arbete
med det, och han hade hållit på flera nätter,
innan han fått det färdigt, för han var så rädd att
skrifva galet, i synnerhet på de där besynnerliga
amerikanska orden. OcK han hade varit rysligt
rädd för att någon skulle få se brefvet, så hän
hade själf lämnat in det till postmästarn, när han
var inne i sta’n efter medikamenterna till frun
på Stångby.
Och han talade om, hur han läst tidningen och
kommit att tänka på, hur han skulle göra. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
